Sista natten här, jag kommer ändå att sakna något från lägenheten.

Publicerat: 2012-08-31 / 01:26:32 | Kategori: Personligt

Sista natten i denna lägenhet, Puh vilket jobb det har varit dom sista månaderna med mycket att bära upp och ner i dessa trappor. Nu äntligen är det snart över.
Men sorgligt nog kommer jag nog att sakna lite av området och husets anor från trettio talet. Det är ändå något speciellt att bo i ett sånt här hus, det blir lätt mysigt och lite ruggigt kallt om vintrarna, sommaren är däremot varm och rätt jobbig i de här trä husen, gården har vi haft nytta av den här sommaren, lyckligtvis, nu kan vi säga att den också blivit utnyttjad.

Ja, många minnen har vi här det är vi väldigt glada över, det är här jag byggt upp min familj, jag har målat väggar och inrett så gott jag kan och så fint möjligt för att bygga upp en härlig miljö till min lilla familj.
I mitt gigantiska sovrum har jag sovit och gullat med mina små. Tyvärr kommer inte Filip ha så många minen här ifrån, så stor är han inte,kanske han mins gungan på gården och känslan av frihet och så klart trapporna, här har han blivit så duktig på att gå i trappor men nästan tvingad till det.
Jo även promenaderna hem från dagis kommer han nog att sakna men nu kommer han att få åka en längre sträcka med bussen istället.

Många minen har vi men nu är det dags för nya rutiner i sprillans ny lägenhet.

Nu är det dags för lite god sömn för att orka med morgons dagens början på flytt. Jag har faktiskt ont i fötterna efter allt slit med packningen.

Sov gott och dröm sött!

Direktlänk | 1 kommentarer


Missnöjd med lägenheten till en början.

Publicerat: 2012-08-23 / 16:10:33 | Kategori: Personligt

Efter gårdagens lägenhetsvisning var jag alldeles känslo laddad, så typiskt mig att aldrig bli nöjd, jag måste analysera allting i minsta detalj för att hitta felen. Lägenheten är jätte fin och planlösningen är bra men jag hade många förväntningar som hade byggts upp under årets gång.
Jag var medveten om detta och försökte se lägenheten utan några större förhoppningar men Det gick inte.

Jag var missnöjd igår, jag började fundera på vad jag gjort, Roger höll på att bli riktigt arg på mig. Han sa att han inte förstod vad det var jag menade. Lägenheten var perfekt i hans ögon.

Felet var att jag sprang in till den lägenheten som vi hade blivit erbjudna från början. Den låg på sjätte våningen och hade lite sämre planlösning. Största skälet till att jag tackade nej till den var att jag blev erbjuden en större trea på första plan med terrass och uteplats.
(Den vi har nu.)
När jag väl var där så kändes den mycket större! Än våran. Planlösningen var inte alls lika dålig som jag hade trott.
Den hade dessutom en större klädkammare med två garderober! den ena då ett städskåp men ändå.

Lägenheten vi har nu har inga garderober, jo ett i barnens sovrum och en klädkammare, inget skafferi och dessutom är uteplatsen murad runt omkring så man kommer inte ut. Jag hade tagit föregivet att allt skulle finnas i lägenheten. Garderober och skafferi är inte det standard i lägenheter?
Dessutom trodde jag att en uteplats var en plats med tillgång till gräsmatta. Men så var inte fallet.

Toaletten, sovrummen, köket, hallen och balkongen var perfekt jag hade inga invändningar där men jag var så besviken ändå.

Det tog tid innan jag kunde släppa det, jag insåg att det var ett misstag att springa upp till den andra lägenheten.
Valet har vi redan gjort, det finns ingen återvändo liksom.

Jag har tänkt, vi har många skåp i köket så det borde räcka till även torr varor, garderober, ja dom är inte så dyra och det finns många varianter. Uteplatsen går faktiskt att göra fint, sen är det väl bara på sommaren som man utnyttjar den som mest. MEN jag skulle vilja ha fått en gräsmatta.

Tyvärr kan man inte få allt i livet.
Jag är jätte nöjd, det är inte alls många som har tillgång till sånna här fina lägenheter och dom är ju dessutom rökfria.

Jag tog många bilder men dom blev tyvärr inte bra, här är dom bästa.

Direktlänk | 1 kommentarer


Jag ser Filip som han är värd att se på och Sofia hon växer ikapp sin bror med storm.

Publicerat: 2012-08-21 / 23:02:05 | Kategori: Mitt mamma liv
Äntligen tid till att tänka och bara slappa. Har ni läst min förlossningsberättelse om Sofia, gör det, den är lååång men säkert rolig att läsa.
Jag har inte vågat läsa om den, jag skrev den och la ut den med detsamma för att jag inte ville ändra min eufori i texten, jag hoppas att den upplevs. Jag ber om ursäkt för mina alldeles galna grammatiska fel här på bloggen.
 
Nu till sak.
Det slog mig här om dagen att jag verkligen saknade Filip som bebis, jag satt och kollade på bilder med honom som liten bebis och jag blev alldeles ömhjärtad, kärleksfull, mild och nästan blödig. Jag fick en sån lust att gråta, jag saknade honom då han var 1 månad, 3 månader, 4 månader och  5-6 månader ja ni fattar hela den perioden när dom är små, runda och hela tiden luktar gott som bara bebisar kan göra. Den här tiden är guld värt att få uppleva igen.
Det var som om någon slitit den tiden ifrån mig och kastat bort den. (Egentligen bara känslan och minnet som spelar ett spratt för mig). Plötsligt kom rädslan över mig och jag vaknade med en tumult ner i min verklighet, han är ju inte alls så liten längre, han pratar tydligt för det mesta, han vet vad han vill och visar det, han berättar saker med så fort och med inlevelse att han snubblar över ord, han älskar bilar och vill helst bara prata bilar, han kan räkna, kan färgerna utan problem, han vill lära sig höger och vänster, han t.o.m frågar vilket håll han vänder åt medans han promenerar. Han är så nyfiken på allt men samtidigt så trotsig och ibland för mycket. Fastän han faktiskt fortfarande är liten, nästan precis fyllda tre år är väl litet?!
 
Att han blev storebror och att vi fick hem en liten pluttinutta som Sofia gjorde det inte lättare för Filip. Över en kväll blev han den "stora" pojken.
Dumma mig som tilllät att denna övergång bli så drastiskt för Filip.
Förklaringen lyder, som ny bliven två barnsmamma så är det överväldigande att ha två små lika underbara barn i armarna båda ville ha mig lika mycket men jag kunde inte ta emot dem samtidigt, det blev för mycket, då fick Sofia den uppmärksamheten hon behövde och då fick Filip komma i andra hand, han var förstårs med pappa hela tiden. Men mitt hjärta blödde jag önskade att jag hade två armar till.
 
Jag skulle kunna hålla på så här i all evighet för att hur jag en vänder på det och försöker hitta lösningar till det som varit ger det mig skuldkänslor. Nu är vi här, jag har kommit ikapp tiden, mina känslor är inte lika upproriska längre, jag är mer stabil som mamma och jag älskar mina barn mer än någonsin.
 
När jag tittar på Filip blir jag överlycklig över hans framgång och lilla Sofia är faktiskt inte så liten längre. Hon växer ikapp sin bror, vilket öppnar upp mina ögon till min pojke igen som helt plötsligt är lika gammal som han  verkligen är och inte den "stora pojken" i en liten bebis kropp.
 
Mamma känslor är oroväckande ibland det gäller att hålla dem i schack.
Direktlänk | 0 kommentarer


På din födelsedag mamma...

Publicerat: 2012-08-17 / 22:55:25 | Kategori: Personligt

...Jag är skyldig allt till dig, mamma!

Det är din födelsedag, mamma.
Så jag kommer att ta upp en jubel.
Utan dig, min speciella, kärleksfulla mamma,
Jag skulle inte vara här.

Ja, jag är skyldig allt till dig, mamma.
Från den tidpunkt då jag var liten,
Du uppmuntrade mig i allt,
Och försökte att inte låta mig falla.

Under hela mitt liv din omsorg,
Ljusnade varje minut.
Du älskade mig och berikat mitt liv,
Och jag är så glad att ha dig i det!

Av Karl Fuchs

 

Mamma Marlene och min moster Schirley med Sofia

 

Moster Rosario Del Carmen

 

Den jätte goda tårtan vi åt.

 

Mamma och jag.

Direktlänk | 0 kommentarer


Äntligen äntligen visningskväll!!!

Publicerat: 2012-08-14 / 17:30:02 | Kategori: Personligt

Kom hem precis och gissa vad som dimpat ner i brevinkastet??? *trumvirvel* ta daa > ett brev från bostads bolaget och vad stod det? Jo, vi är välkomna på Visningskväll!!!!!!

Äntligen äntligen äntligen, som jag har längtat efter detta brev. Trodde att det inte skulle bli någon visning men så kom inbjudan.

Det ska bli så spännande att se lägenheten och jag hoppas att mina förväntningar inte spricker, jag får andas ut och lugna mig tills nästa onsdag då vi är där.

Nu är det bara tre veckor kvar till flytten! Jag har gått och väntat på detta ett helt år, lång väntan och många tankar har det varit men vi tror att det blir toppen.

Nu vill vi bara ut från denna ruckel, dessa jävla trappor, fönsterbrädor som håller på att smula sönder, väggar som faller sönder så fort man sätter upp en spik, ett hemskt golv som gnekar som fan, fasaden är långt ifrån hel och det är faktiskt sant.

Nu väntar oss en alldeles hel och NY lägenhet på första våning med ute plats.



Direktlänk | 1 kommentarer


Vilken känsla att få se SPICE GIRL igen!!!

Publicerat: 2012-08-13 / 00:29:22 | Kategori: Personligt

Oh My god! In på OS avslutnings stadium åker fem London typiska taxi bilar och gissa vilka som går av!!!
Jo SPICE GIRLS!!!!!
hahaha jag fick värsta roliga pirriga magkänslan helt plötsligt dundrar jag in min roll som Posh. Jag går i tre:an och ska göra en SPICE GIRL show för alla på frita tillsammans med bästisarna. Det är jätte viktigt att vi är uppklädda precis som våra idoler för att annars blir det inte bra. Detta är hur seriöst som helst men vi har så kul, roligare än så här kunde jag inte ha på frita.
Som vanligt "är" jag Posh SPICE och Gud vad jag mimar övertydligt till Wannabe, den stora hitten.
Tänk att dessa tjejer fortfarande kan få mig att känna mig barnsligt glad utan några bekymmer av pinsamheter. Jag vill hoppa upp framför tv:n och göra min super version av SPICE GIRL. Hahaha cool!
Den här OS avslutningen är hur bra som helst juh!!!!

Direktlänk | 0 kommentarer


Stor utmaning väntar mig.

Publicerat: 2012-08-07 / 23:42:43 | Kategori: Personligt
Då så då gick allting till sin normalitet igen.
Denna veckan har Roger börjat jobba och Filip har börjat dagis idag, det var premiär utan blöja på dagis, han lyckades gå på toan alla gånger och jag är så stolt, min pojke.
 
Jag går hemma mamma ledig med Sofia och vi, ja vi bara är, tar det lugnt. Det är inte så att vi kan göra så mycket heller när vädret är som det är. Jag är en person som tycker om regn och molniga dagar gör inte mig så mycket förutom när det blir kallt för att då är inte mitt imunförsvar det bästa.
Detsamma är det för barnen och det är så ireterande för att då hänger man upp sig på det. Jag var sjuk förra veckan där efter fick Sofia sjukan och efter henne Roger. Än så länge är Fille frisk och jag håller tummarna för honom för att han brukar få hårda jobbiga förkylningar.
 
Idag har jag haft känslan av att hösten är på väg, det har varit ruskigt kallt, blåsigt, regningt och molnen nä dom överger oss inte. Men jag har också kommit in i nya tankar och nu längtar jag verkligen till våran flytt och till min skolstart. Japp, jag ska plugga till Aktiverings pedagog yrkesförberedande utbildning på två år och det kommer att bli så bra.
 
Att välja utbildning var inte det enklaste, jag har desutom ändrat mitt karriärval innan jag ens hunnit jobba med media. Jag hade med hela mitt hjärta fortsatt med media men jag har tappat hoppet. Istället har jag fått ögonen för rehabilitering och social omsorg, jag har jobbat inom det i ett och halvt år och jag har trivts jätte bra. Nu känner jag att det är mitt kall och då vill jag utbilda mig också så att jag kan prestera så mycket som det går när jag väl har ett jobb.
 
Kommunikatör programmet med inriktning mot offentlig förvaltning var också ett val och det gjorde det inte lätt för mig, att jobba med kommunikation har länge varit min önskan men det har inte funnits några jobb, ingen vill anställa mig inom det området, det är så det känns iaf och då är det dags att tänka om.
Efter mycket eftertanke och grämelse bestämde mig för Aktiverins pedagog och jag är hel nöjd, om inte det går bra kan jag alltid ändra mig längre fram, det hoppas jag inte.
 
Då är det stora frågan vad händer med lilla Sofia? Sofia är fem månader och kan inte gå på dagis än, den här tiden kommer att vara jobbig för mig som mamma för Sofia tror jag inte det, hon lär knappt känna av det. Det blir morfar för hennes del när jag är i skolan. Förhoppningsvis trivs hon och klarar av det för att i morfars armar har hon alltid varit avslappnad vilket gör mig trygg. Men gud vad jag kommer sakna min pluttinutta, en sak vet jag iaf och det är att jag kommer att tag vara på tiden tillsammans med min familj. Jag vet att denna termin blir  tuffast med många utmaningar för oss alla i min lilla familj.
 
Snart är vi där, wii, snart sitter jag i skolbänken igen, det känns pirrigt.
 
Detta var ett långt inlägg! opps, dags för lägg dags, sov sött.p
 
 
 
Direktlänk | 1 kommentarer


Hur kommer det sig att man får Förlossningsdepression?

Publicerat: 2012-07-30 / 12:50:54 | Kategori: Personligt
Jag läste ett inlägg igår hos bloggen - Mamma i el Salvador, det handlade om förlossningsdepression ett ämne som faktiskt rörde mig djupt, det var intressant och givande.
Det är inte många av er läsare som vet att jag fick det efter Sofias förlossning. Jag har fortfarande svårt att förstå varför det blev så för mig, mycket tyder på att jag var stressad och var mycket känsloladdad om man säger så. Nu mår jag jätte bra och har inga tecken på att det skulle kunna bli så igen. Jag har funderat på varför det blir så hos visa mammor för olyckligtvis är det fakriskt en hel del mödrar som sitter i dessa mörker och försöker förstå vad som händer hos sig själva. Jag har läst på på sajten 1177.se - vård och råd- om förrlossningsdepression hur det kommer sig att visa får det och hur mankan behandla det.

Men först vill jag dela med mig av min teori till förlossningsdepression:
Känslan av ensamhet och
Många mammor har en så kallad vision över hur underbart det ska vara att få hålla om sitt ny födda barn, oftast stämmer den visionen överrens med ens egna. Olyckligtvis är det inte så hos alla, mycket beror på känslostormar och hur förberedelsen innan förlossning gått till.
 
BB tiden ska ge trygghet och grunden till hur man startar ett bra liv tillsammans med sin bebis. Under denna tid får man en stark kärleksband till nyfödda bebis, man har då tid att njuta och då finns det inga större bekymmer att oroa sig för (beroende på hur förlossningen gått), huvudpersonen under den tiden är då bebisen.
 
Detta kan vara en orsak till förlossningsdepression, all fokus är på barnet, att bebisen ska gå upp i vikt är viktigast och att som mamma ska man kunna amma helst utan problem, skulle det vara så att det inte finns tillräckligt med bröstmjölk så brukar sjukvårdspersonal vifta bort det och säga "...det rinner till snart, fortsätt att amma precis så som du gör", dom frågar aldrig hur man mår och vilka tankar som rör sig i ens egna huvud, det gör att man känner sig ensamn om sina känslor och tankar. Många mammor förväxlar sina känslor och tror då att det är saknaden av kärlek till barnet som är problemet men så är det sällan.Man ska veta att även när man älskar sitt barn som mest kan man bli deprimerad.
Jag tror att detta är det största misstaget som görs i svensk sjukvård efter förlossning, sjukvårdspersonal glömmer bort mamman och de tar föregivet att mamman mår bra.
 
Under hela den första tiden tillsammans med bebisen måste man visa sig stark och man gör så gott man kan för att verka den mest omtänksamma mamman för att skulle man visa sig lite ego och säga till om att "jag orkar inte det här" så skulle det nog att ses konstigt ytcker man själv, egentligen är det bästa att erkänna och fråga om någon att kunna prata med men det gör man inte.
 
När man då kommit hem och har stabiliserat sig så gott man kunnat kan den förvirrande känslan göra sig tydlig om man inte har anat den tidigare. Detta kan vara början på förlossningsdepression.
Jag tror att om man förbereder samtal med barnmorska innan och efter förlossning så minkar på risken att få en förlossningsdepression.
 
 
Här kommer några punkter ur sajten 1177.se - vård och råd om hur det kommer sig att man får förlossningsdepression.
 
* Vanligtvis finns det psykiska eller sociala omständigheter som gör att man får en förlossningsdepression, men det kan också finnas fysiska orsaker. Det kan till exempel handla om att man hade en mycket ansträngande förlossning. Om det blir problem med amningen kan det bidra till en känsla av hopplöshet och man kan tvivla på sin egen förmåga att ta hand om barnet.
 
* En annan orsak till att man blir deprimerade kan vara att man inte ville skaffa barn från början eller att man saknar stöd i sin omgivning. Konflikter inom familjen kan göra att man känner sig ensam och upplever att man inte får tillräckligt med stöd. Ekonomiska svårigheter kan också leda till ökad stress.
 
* Om man tidigare i livet har varit deprimerad av andra skäl ökar risken att man får en depression i samband med att man blir förälder. Det gäller särskilt om man har haft en oväntat svår förlossning, om barnet skriker mycket eller bara sover i korta perioder.
 
* En annan riskfaktor är om man var deprimerad redan under graviditeten. Ibland går depressionen över i och med förlossningen, men den kan också fortsätta efteråt. Om man har haft mycket svår PMS, det vill säga humörsvängningar innan mens, kan det också öka risken för förlossningsdepression.
 
* Förlossningsdepression kan också bero på sköldkörtelrubbningar. Då brukar symtomen på depression komma senare, ungefär två till fem månader efter förlossningen. När man får behandling mot sköldkörtelrubbningarna försvinner även depressionen.
Oftast är det flera olika saker som samverkar och som leder till att man förlorar känslan av sammanhang.
 
 
Hur behandlar man förlossningdepression, ur 1177.se.

Det är viktigt att man får stöd och eventuell behandling så tidigt som möjligt för att underlätta relationen med barnet, inte förlora självkänslan och inte relationen till en eventuell partner försvåras.

Den första tiden efter förlossningen upplever många att de lever i ett kaos som efter hand blir bättre. Om situationen fortsätter att kännas svår att hantera, om man känner att livslusten inte är lika stor som förut eller om man är orolig för att man skulle kunna skada sig själv eller barnet, ska man söka hjälp.

Det kan vara bra att prata med sjuksköterskan på barnavårdscentralen. Hon eller han har vanligtvis stor erfarenhet av de problem som nyblivna föräldrar kan ha. På vissa barnavårdscentraler kan sjuksköterskan erbjuda stödsamtal. Barnavårdscentralen kan också ge råd om vart man kan söka sig vidare.

För många är det tillräckligt att få prata med någon som förstår hela situationen och som ger stöd och råd. Man kan behöva flera samtal med en sjuksköterska eller en terapuet.

 

Vad ska du göra för att må bättre:

* Sov ut. Om man får sova ordentligt åtminstone ibland är det ofta lättare att se mer positivt på tillvaron. Det är bra att tänka på att ingen är perfekt och att man inte blir en bra och erfaren förälder över en natt. Det får ta tid.

* Våga be om hjälp, även om man anser att man bör klara allting själv. Vardagens praktiska sysslor kan helt plötsligt kännas svårt. Det kan handla om små eller stora saker. Att få prata med en annan vuxen, att någon lagar mat, att en annan vuxen är med barnet.

Att försöka härda ut på egen hand när livet känns jobbigt leder ofta till att situationen förvärras.

* Gå ut i friska luften varje dag, äta ordentligt och sköta om sig själv på samma sätt som man brukar göra, till exempel att tvätta håret och andra enkla saker som hjälper till att hålla kvar den vanliga vardagen.

* Försök träffa människor och göra saker som man brukar tycka är roliga. Motion är bra för de allra flesta och hjälper mot nedstämdhet.

* Våga säga hur det känns. Det är mycket vanligare än vad många tror att man är nedstämd. Det är viktigt att även partnern är införstådd med hur det känns.

* Sätt gränser. Gör bara de saker som är bra för den nya familjen och tacka nej till sådant som är krävande eller som inte känns bra.

 

Som närstående är det viktigt att komma ihåg att den som är deprimerad lider av att inte kunna känna glädje över sitt barn.

 
 
Hoppas att det har varit en intressant läsning för dig, du hittar mer på 1177.se förlossningsdepression
 
 
 
Direktlänk | 1 kommentarer


Hur jag ser på Genus

Publicerat: 2012-07-28 / 12:01:03 | Kategori: Personligt

Jag har haft lite funderingar på genus frågan när det gäller barn.

För mig var det inte helt naturligt att se Filip i tjejkläder eller Sofia i Filips kläder. Jag är genus intresserad och jag bryr mig inte om barn har på sig mörka eller ljusa kläder för att det sen ska relatera till vilket kön de har.

Någon gång har Filip haft på sig lite mer "tjejiga" kläder, det var inte helt naturligt för mig att se Filip i det. För mig var det mer en känslomässig förvirring, jag såg liksom en söt bebis tjej istället för min son,Tokigt. Jag var nog inte alls så genus fri som jag hade trott! Tråkigt tyckte jag. Det var så jag förstod att för mig var det inte helt naturligt att ha ett genus fri tänk även om jag hade försökt.

När vi handlade kläder relaterade Filip rosa kläder med tjejer och det alldeles själv. Det var aldrig så att jag sa det till honom. Han sa flera gånger att rosa var fint, vad jag gjorde då var att köpa ett par rosa strumpor som han hade på sig precis när han ville. Han tyckte dom var fina för att dom var rosa. :)

Jag tycker det är rätt att ha ett genus perspektiv och vara medveten om den och inte överdriva. Jag har inga större fördomar men för mig föl de sig inte naturligt att se min son i "tjejkläder" lika så är det inte helt ok att se Sofia i Filips kläder, jag ser liksom Filip i dom och inte Sofia och med det blir det en förvirring för mig. Men allt är relativt och det är upp till var och en hur man gör det... eller?

Direktlänk | 0 kommentarer


Lyxigt?! nä inte för mig.

Publicerat: 2012-07-25 / 22:32:23 | Kategori: Personligt

Har ni varit vid Hovås någonting? Alltså ni ska veta vilka hus som finns där. Vi åkte förbi några hus i 6 miljoners klassen idag efter badet och fy vad fina dom är!!! Jag vill bara ha. Bo nära havet i en enplans villa med fin och dyr inredning, minst två bilar utanför, stort ska det vara med många fönster, stor altan även stor gård, ja ni kan tänka er själva. Roger och jag drömde oss bort en stund och så kom jag på den briljanta idén. " Tänk om jag Kunde möta en gammal gubbe som ägt ett sånt hus, tagit död på honom för att sen gifta mig med dig, älskling" säger jag finurligt men med mycket sarkasm. Filip som faktiskt satt och lyssnade sa, " mamma man ska inte döda gamla gubbar." Jag blev helt paff, inte trodde jag att lillponken skulle förstå! Vi började skratta åt det hela Roger och jag, det gäller att passa sig nu. Sanningen är att jag faktiskt bara drömmer, jag kan själv inte tänka mig äga ett sånt hus, det är väl önske tänkande bara. Vad skulle jag göra med så stort hus, vem skulle städa alla kvadrat meter och hur skulle jag kunna utnyttja alla rum? Jag som knappt klarar av att hålla rent våra 77 kvadrat meter, det är precis lagom stort och jag är nöjd. Dessutom ska vi flytta snart till Eriksberg och det är lyxigt nog. Så den drömmen om den feta lyxiga enplans villan kan vara ett tag till, för verklighet lär det inte bli, lika bra. Så här långt har dom kommit med huset vi ska flytta in i. Våran lägenhet är den precis ovanför entrén till höger på bilden. Ni ser vår balkong och vardagsrum fönster.

Direktlänk | 0 kommentarer


Inga babyprylar i handväskan.

Publicerat: 2012-07-21 / 18:27:48 | Kategori: Personligt

Då var jag bjuden till sommarens andra grillkväll med vännerna. Första kunde jag inte gå på men denna gång gällde det 😃 Roger är hemma med barnen, första gången som han stannar hemma med båda barnen. Det är riktigt duktigt att dela på oss, trots att Sofia bara är fyra månader. Jag måste säga att hon faktiskt är en riktig självständig liten tjej som klarar sig utan mamma. ;p Men det visar väl sig efter idag hur det har gått. Jag är iaf lite granna fin, tycker jag själv måste passa på när man inte har småttingarna med sig, jag tog på mig en blommig klänning och jag bär på en mindre väska tom på bebisprylar som napp, handduk, snuttefilt eller saft och kakor. Istället har jag en fint läppstift och en flaska sourz, pineapple och en massa andra tjej grejor. Då så, då ska jag försöka slappna av och bara vara den party glada Carla som för. Caching! ;)

Direktlänk | 1 kommentarer


Usch!!!

Publicerat: 2012-07-21 / 15:34:33 | Kategori: Personligt

Alltså, hade ni någon amning om att denna blomma, prästkragen luktar bajs! Filip kom till mig och sa "titta mamma, du får den här blomman men först lukta på den." Jag ville inte alls lukta på blomman. För att någonstans i mitt bakhuvud hörjag min mors röst, "lukta inte på blommorna du kan få in något du inte tycker om i näsan..." tror ni på det eller?! Tyvärr, sitter det ännu i mitt huvud så alltid hajar jag till någon ber mig lukta på en blomma. (mamma då.) Iaf... Roger sa med detsamma att såna blommor luktar bajs och det trodde jag inte på. Så rätt som det är sniffar jag på blomman och fy... Den luktade verkligen bajs. Mamma kanske hade rätt ändå!

Direktlänk | 1 kommentarer


God morgon lördag!

Publicerat: 2012-07-07 / 09:37:36 | Kategori: Personligt

Jag har kommit på att jag kanske är en morgon människa, jag är alltid glad på morgonen när jag vaknar och när jag går upp planerar jag ganska fort vad jag ska göra. Många gånger har jag blivit så glad när jag varit aktiv på morgonen, det känns som om jag har en massa energi i min kropp och knopp att jag fort blir rastlös och vet inte hur jag ska börja dagen. Då när jag känner så brukar jag bli irriterad på Roger som aldrig går upp ur sängen. Då pyser min energi bort och jag blir lätt antändning på typ allt. Då efteråt funderar jag på varför jag låter mina människor påverka mig så? Jag vet Juh om att jag har haft en morgon och då är det väl att fortsätta så! Idag känner jag mig utvilad och glad, snart ska jag upp och göra en härlig frukost åt oss. Roger ligger fortfarande kvar i sängen men det är lika att låta honom vara :) Det här är min dag!

Direktlänk | 2 kommentarer


Ta ett djupt andetag och finn Lugn och ro vid havet.

Publicerat: 2012-07-06 / 20:28:28 | Kategori: Personligt
Den här bilden tog Roger på morfar och Sofia igår efter badet. Jag tycker den är härlig.
 
Plats: Askimbadet
 
Direktlänk | 0 kommentarer


Sofia Fyra månader idag

Publicerat: 2012-07-05 / 14:15:23 | Kategori: Mitt familjeliv
För fyra månader sen idag på dagen fick vi Sofia  :D vilken lycka! :D och vilken liten liten tjej hon var.
Nu är hon stor !!! och större blir hon, nää jag vill inte men det är inget jag kan göra något åt, Just nu är hon alldelse perfekt stor, hon är lätt att tag med hon äter precis lagom mycket och hon gråter när hon behöver något annars ligger hon eller sitter upp, som ni ser på bilden, och tittar på sina händer eller håller i sin snutte filt.
 
 
 
 
 
Direktlänk | 0 kommentarer


Sofias dop

Publicerat: 2012-07-05 / 13:18:08 | Kategori: Mitt livs anda
Lördagen den 30 juni döptes vår lilla sofia till Sofia Lene Kristine, det var så fint och lugnt.
Det finaste jag hade kunnat gjort för dig min lilla Sofia. Jag tyckte att allt blev så bra jag var jätte nöjd och jag hoppas verkligen med hela hjärtat att mina gäster kände lika så. För att en sån här dag betyder så mycket för mig, för oss, det är en dag då vi välkomnar vårt barn till våran familj, hon får ett namn och blir vigd och därmed välkommen och igenkänd som en av oss. Genom hela ceremonin var sofia lugn tills hon skulle få vattnet över huvudet och då blev det svårt att vara lugn. Men att barnet gråter vid detta tillfälle tycker jag hör till och det ger en extra känsla för hela ceremonin.
 
Filip var så gullig, han höll sig lugn och verkade intresserad över hela händelsen han blev förvånnad när han fick hjälpa till att hälla vattnet i dopfunten. Däremot verkade han inte så glad när lilla syster började gråta. Det var nog jobbigt för alla ändå.
 
Jag skrev en egen dikt till lilla sofia som var en del av ceremonin och här nedan kommer texten så att ni kan läsa.
 
Ring klocka ring
Låt dina klockor slå
Till ljudet av mitt hjärta
Som hör till mina barn.
 
Det är ljudet av kärlek
Som leder dem till det ljuva livet
De är värda.
 
Ring klocka ring
Låt mina barn bli starka nog 
Att stå på denna jord med stadiga ben.
 
Ge dem ömhet, vishet och mod
Så att de kan kämpa för det liv HON är värd.
 
Ring klocka ring
För mitt barn.
 
 
 
 
Direktlänk | 1 kommentarer


Första doppet för iår.

Publicerat: 2012-07-05 / 12:52:13 | Kategori: Personligt
I förrigår var vi på lillebybadet och tog vårat första bad, kan ni fatta att det tog så lång tid för oss att komma ut till badet. Det har varken funnits tid eller bra väder för att tag ett dopp.
 
Vattnet var faktiskt varmt! men hallå vi är i juli månad skulle inte vattnet vara varmt då eller?!
Hur länge har man kunnat bada egentligen?, Varför har jag missat detta undrar jag?
 
Många gånger har jag undrat varför jag är så dum som aldrig är ute vid havet, som ni vet är jag från ett land som inte har kuststräcka och då tycker jag faktiskt att jag borde njuta så mycket så möjligt av all hav som vi har runt om det här landet.
Så lite skäll på mig där av mig själv.
Men så här är det om jag får förklara mig, det är pågrund av det förbannade körkortet som jag aldrig tar, detär nämligen lätt för mig att komma ut till havet.
Det är juh faktiskt inte så att jag har hundra meter till stranden från mitt hus, nä, jag måste åka spårvagn i ca 30 min för att sedan ta buss i ytliggare 30 min för att komma till de vackra glittrande klipporna och det varma vattnet. Att bara åka spårvagn 1 hållpalts en sån här varm sommardag är ett helvete, dessutom med barnvagn och barn i den. Hm nä tack.
 
Så istället väntar jag på att min kille kan plocka upp oss eller mina föräldrar.
 
Idag är det en sån dag.
Roger slutar lite tidigare, mamma och pappa hämtar Fille sen ska vi träffas på Askimsbadet. Då blir det bad men först ska jag sola mig lite så inte alla blir bländade av mig.
Här är vi på väg ner i plurett, som ni ser är det faktiskt vår lilleman som tog korten tyvärr höll han fingrett för kamera hålet men han fick några bra bilder ändå, Min sötnos.
 
 
Direktlänk | 0 kommentarer


Flowers, strawberry cake and cake monsters!!!

Publicerat: 2012-07-05 / 11:38:49 | Kategori: Personligt
Rubriken här ovan passar bra till min födelsedag som vi firade förra veckan.
Jag fick fina presenter! , , vilket jag inte alls trodde, jag måste säga att det mest finaste av allt var blom buketten jag fick av min älskling.
Hos mor min fanns det en jätte fin tårta med jordgubbar på och en massa grädde runt om, den var så full av jordgubbar och vaniljkräm med grädde och lite mer jordgubbar den var så good och så vacker, all grädde låg som vollanger på.
Jag åt två jätte portioner och alla andra åt lika mycket men ändå tog inte tårtan slut, den var jätte stor! i vanliga fall brukar tårtorna ta slut hemma hos mamma för att vi är så många tårtmonster i min familj.
Nu var inte Balder med på tårtkalaset han är en riktig stor tårtmonster och Olle ska vi inte tala om, han får alltid vänta tills alla tagit för att tar han först så kan du glömma att du får något. Men däremot är jag den mest snälla tårtmonstret, jag kan dela med mig och det ska jag lova er att det är en bra egenskap.
 
Vet ni att en gång så skrev jag i mitt CV att en av mina egenskaper var att äta kakor och tårtor ;) tyvärr fick jag inte jobbet!
Direktlänk | 0 kommentarer


En hel del roligt väntar

Publicerat: 2012-05-31 / 17:02:21 | Kategori: Personligt

Jag har räknat veckorna nu och kommit fram till att det är fem veckor kvar till semestern!!! Det trodde jag inte, känns som att det är långt kvar.
Men först ska det hinnas med en hel del. Först ut är då vätternrunt för Roger, fattar inte att han ger sig in på det denna gång utan träning, efter det är det midsommar så härligt :) och sist men så festligt min underbara dotters dop :D jag längtar. Oj, jag glömde att jag fyller år också!
Det härligaste för min egendel är att jag ska på min första spakväll innan semestern.
Ja, det blir lite som en semestern innan semestern, toppen.

Direktlänk | 1 kommentarer


Jag vill tillbaka i tiden

Publicerat: 2012-05-30 / 22:26:14 | Kategori: Personligt

Jag fick en sån stark längtan tillbaka till då Sofia var en liten liten nyfödd bebis.
Grejen är att jag aldrig riktigt slappnat av jag har sett henne som liten bebis men jag har liksom inte hunnit sätta mig ner och bara titta i en lååång stund på henne. Det låter säkert konstigt men det är så mycket annat som kommer till.
Egentligen tror jag att jag saknar båda mina barn. Tiden får fort, ingen nyhet men jag borde leva mer i nuet vilket jag trodde att jag gjorde men näpp.
Det känns nu att jag längtar till det som varit. Hon är faktiskt fortfarande en liten bebis och imorgon ska jag lukta på henne eller jo redan inatt när jag tar henne till mig för amning.

Så sött så sött!

Direktlänk | 0 kommentarer


Tidigare inlägg Nyare inlägg
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
Design & Layout
Isabellicious

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!