Hur kommer det sig att man får Förlossningsdepression?
Det är inte många av er läsare som vet att jag fick det efter Sofias förlossning. Jag har fortfarande svårt att förstå varför det blev så för mig, mycket tyder på att jag var stressad och var mycket känsloladdad om man säger så. Nu mår jag jätte bra och har inga tecken på att det skulle kunna bli så igen. Jag har funderat på varför det blir så hos visa mammor för olyckligtvis är det fakriskt en hel del mödrar som sitter i dessa mörker och försöker förstå vad som händer hos sig själva. Jag har läst på på sajten 1177.se - vård och råd- om förrlossningsdepression hur det kommer sig att visa får det och hur mankan behandla det.
Men först vill jag dela med mig av min teori till förlossningsdepression:
Känslan av ensamhet och
Många mammor har en så kallad vision över hur underbart det ska vara att få hålla om sitt ny födda barn, oftast stämmer den visionen överrens med ens egna. Olyckligtvis är det inte så hos alla, mycket beror på känslostormar och hur förberedelsen innan förlossning gått till.
Det är viktigt att man får stöd och eventuell behandling så tidigt som möjligt för att underlätta relationen med barnet, inte förlora självkänslan och inte relationen till en eventuell partner försvåras.
Den första tiden efter förlossningen upplever många att de lever i ett kaos som efter hand blir bättre. Om situationen fortsätter att kännas svår att hantera, om man känner att livslusten inte är lika stor som förut eller om man är orolig för att man skulle kunna skada sig själv eller barnet, ska man söka hjälp.
Det kan vara bra att prata med sjuksköterskan på barnavårdscentralen. Hon eller han har vanligtvis stor erfarenhet av de problem som nyblivna föräldrar kan ha. På vissa barnavårdscentraler kan sjuksköterskan erbjuda stödsamtal. Barnavårdscentralen kan också ge råd om vart man kan söka sig vidare.
För många är det tillräckligt att få prata med någon som förstår hela situationen och som ger stöd och råd. Man kan behöva flera samtal med en sjuksköterska eller en terapuet.
Vad ska du göra för att må bättre:
* Sov ut. Om man får sova ordentligt åtminstone ibland är det ofta lättare att se mer positivt på tillvaron. Det är bra att tänka på att ingen är perfekt och att man inte blir en bra och erfaren förälder över en natt. Det får ta tid.
* Våga be om hjälp, även om man anser att man bör klara allting själv. Vardagens praktiska sysslor kan helt plötsligt kännas svårt. Det kan handla om små eller stora saker. Att få prata med en annan vuxen, att någon lagar mat, att en annan vuxen är med barnet.
Att försöka härda ut på egen hand när livet känns jobbigt leder ofta till att situationen förvärras.
* Gå ut i friska luften varje dag, äta ordentligt och sköta om sig själv på samma sätt som man brukar göra, till exempel att tvätta håret och andra enkla saker som hjälper till att hålla kvar den vanliga vardagen.
* Försök träffa människor och göra saker som man brukar tycka är roliga. Motion är bra för de allra flesta och hjälper mot nedstämdhet.
* Våga säga hur det känns. Det är mycket vanligare än vad många tror att man är nedstämd. Det är viktigt att även partnern är införstådd med hur det känns.
* Sätt gränser. Gör bara de saker som är bra för den nya familjen och tacka nej till sådant som är krävande eller som inte känns bra.
Som närstående är det viktigt att komma ihåg att den som är deprimerad lider av att inte kunna känna glädje över sitt barn.
Känner igen mig i dessa känslor faktiskt, det har hjälpt mig mycket att Christoffer var så omtänksam de där första veckorna när han var ledig och att min familj har gått att träffa ofta, det blir mycket lättare om man fyller en del av tiden med annat vuxet sällskap!
