Allt som allt i en stämma, cuellar.blogg.se

Jag vet inte vart jag ska börja, jag har så många frågor i mitt huvud. För några dagar sen när jag hämtade Filip på dagis hade han fått en bula och skrapsår på pannan. Förskolefröken sa att Filip och till barn hade krokat ihop. Jag tänkte att det inte var så farligt och jag sa även att ..."det är väl sånt som händer". Barn leker och råkar slå sig men tänkte inte mer på det, jag tyckte så synd om min älskling och jag såg att han hade varit ledsen.

Idag när jag lämnade Filip såg jag en händelse som chokerade mig.  En större pojke satte sig brutalt och tryckte på en annan liten kille mot golvet. Den minsta pojken grät och var ledsen men han hade inte gjort något mot den större. Förskolefröken såg det och blev frustrerad och drog bort pojken. Genast var han på igen.
Jag såg hela händelsen och jag var ganska chokad men det var faktiskt inte första gången jag hade sett detta. Den pojken slår och rivs utan anledning och har varit på de flesta och har även varit på Filip tidigare.

Då i den stunden så berättade förskolefröken att det var den pojken som hade gjort bulan på Filip.
Jag blev så arg men samtidigt kunde jag ingeting säga för att hon var upptagen med barnen. Jag gick därifrån bekymrad och orolig, jag känner på att det kommer att upprepas. 

Jag är tvungen att ta ett samtal med förskolan. Men hur kommer detta att hanteras av förskolan? Jag hoppas på det bästa.

Jag tittade in Lanvin -Haute Couture videos,den går på reklem också!, jag vet inte vad jag tycker om den. Lite svår att fatta man måste kolla på videorna http://www.lanvin.com/#/en/lanvin-today/lanvin-and-HM/daughter-mother-grandmother Dom är rätt roliga med dom pinn smala tjejerna men iaf när man fattar själva grejen med hans idé att mamma vill ha dotterns klänning som hon har plockat ur mormoderns lådor för att göra om dom till mer haute couture, hmm kan det stämma eller har jag missat något?
Tråkigt för mig som inte har min mormor här som jag kan gå och fråga om hennes gamla klänningar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Lanvin, lite snyggt lite fult men inget jag går och köper...men ... ?hmm Kanske till nyårs firandet med matchande stora lösögonfransar.

Det skulle vara denna isåfall.

Jag har samlat på mig några drömmar, drömmar som i mitt omedvetna växer. Jag tror på mycket men inte så mycket på mig själv och jag tror jag behöver det.

Dels för att allting kommer att bli så mycket lättare och jag kommer att våga göra en massa mycket mer än vad jag själv anar. Men jag vet att jag inte är feg jag måste bara pusha lite på mig själv och ta tag i saker och ting.

Det är därför mina drömmar bara är drömmar, än så länge, jag känner på mig att jag har så mycket att ge och så mycket som jag vill utforska i mitt kunnande.
När jag tänker på det sättet så känner jag hur det kryper i mina fingrar och hur magen drar ihop sig av pirrighet, då vet jag att det är dags att verkställa något. Då träder mina drömmar fram med en kraft, har jag otur så domnar den känslan bort.

Då stor jag bara där och funderar. Jag vet, jag är en drömmare.

Nä efter duschen tog vi den promenaden som jag hade velat ta tidigare idag. Det kändes riktigt bra även om det var pissigt väder men så är det här i Göteborg. Förresten snön är helt borta den försvann under natten.

Imorgon börjar en ny vecka igen och det väntar en jätte spännande händelse. Jag ska på arbetsintervju på dock Teater sesam som producent. Kan ni fatta, roligt va! Jag är jätte spänd över detta och vill så gärna att allting går bra. Det blir min andra intervju på en månad och det är inte så dåligt. Dessutom ska jag söka nio jobb till imorgon =) känns bra. 

Önska mig lycka till!

 

 ...absolut ingenting. Jag har gått runt med mitt "nattline" hela dagen, så himla lat jag har varit. Jag har inte ens tagit ut Filip på promenad något jag har bestämt att jag ska göra varje dag. Nu sitter jag här och funderar på att hoppa in i duschen så att mitt hår hinner torka innan jag går och lägger mig.

Men igår var vi på en promenad



Söt va!

Oriflame Beauty Power Shine : Peach Nectar

Filip har blivit så busig och han kan göra allt nu. Han välter stolar han klättrar upp på bord och han kan t.o.m. ta sig upp till toastolen själv, det visste jag inte förens idag och igår klättrade han upp i sin gungstol efter att han hade vält den. Jag blev chokad när jag vände mig om och han satt i den med ett stort leende. För mig var det som om någon hade lyft upp honom, men vem? Ingen, det var han själv!

Ibland när jag står bredvid kan jag låta honom busa.

Här är lite bevis.

Dessa ord hade jag i tankarna den dagen då jag hade som värst ont innan Filip kom.  Jag låg i sängen och kunde inget göra än att vänta på den värsta smärtan jag skulle få uppleva. En smärta som ger livet en mening.

Jag kom på att jag inte hade laggt upp några bilder på min gravida mage så jag satte igång för att leta, tror ni att jag hittade några? nää ingen alls. Jag kommer inte ihåg under vilken mapp de ligger och jag har hundra mappar att leta egenom och det hinner jag inte. Men jag hittade andra bilder som jag tycker om.


Jag på bilden! så här såg jag ut februari 2009.



Jag tror vi försökte cykla, ser ni smulan? hon var bara 11 veckor gammal.



Kväll på Eriksberg.



Samma kväll fast lite tiddigare. Smulan vår söta gumma.



OJ! titta här =)  farmor och farfar så romantiskt, lite suddigt men väldigt mysigt.

Såg den här bilden när jag tittade in i lailaaziz.blogg.se. (det var inte hennes mage)


Visst är den läskig!

Undra vems mage det är?  Lyckos hon som fick se den fina foten.

Sen i söndags har varit sugen på att äta kladdkaka och idag gör jag min egen. Det är härligt när man får lust att göra något som man tycker om, jag älskar att baka speciellt när jag bakar något jag verkligen tycker om.

Så idag gör jag min egen kladdkaka. Ni vet juh att en av kladdkaka ingredienser är kakao. Jag fick en massa kakao på händerna när jag skulle vispa ner den i smeten. Men sen efter en stund kände jag en lukt och jag kunde inte fatta vad det var. Jag hade satt mig framför datorn och hade glömt tvätta händerna insåg jag då luktade jag där jag hade kakao pulver då kände jag lukten av fotsvett. Bläää.

Jag var tvungen att lukta tre gånger jag kunde inte tro att det var kakaon en det var det.
Japp! kakao luktar fotsvett, så att ni vet.

Aaaah! Jag såg gubben i halv åtta hos mig, ni vet den där gubben som har så mysig gubbröst, han som kommenterar allt.

Roger sa att han hade visats och jag blev helt till mig, jag trodde inte honom men så dyker han upp framför kameran! jag trodde aldrig man skulle få se honom men så är han där bara. Kan det verkligen vara första gången?

Jag tycker han gör hela halv åtta hos mig super.

Förresten han heter Helge Skoog

Det är en sak som jag inte skrivit om här på bloggen det är så att jag läser Sagan om isfolket. Jag började läsa böckerna i somras efter att jag såg Elin läsa en bok. Jag frågade henne var det var för bok, jag tyckte hon såg uppslukad av böckerna och jag blev nyfiken. Hon sa att dom var bra och att man fastnade lätt efter att man hade läst en bok. Jag hade förtillfället ingen bok att läsa och jag ville läsa något som gjorde att jag inte tänkte på annat. Då började jag läsa Sagan om isfolket.



Det tog inte alls en lång stund innan jag var fast. Första boken läste jag ut på några dagar och så höll det på ett tag tills jag började skolan.

Under tiden som jag har läst bok efter bok har jag kännt, upplevt något levande och det är böckerna som har gjort det. Dom är så bra att människorna i böckerna känns så verkliga. Jag verkligen beundrar författarinan Margit sandemo för att hon har ett så fint språk genom alla böcker. Jag har blivit inspirerad många gånger och har läst många vackra meningar, meningar som återspeglar verkligeheten och drömmar hos mig.

De flesta gånger har jag velat skriva ner dem på bloggen för att spara dem men tyvärr har det hänt annat och jag har glömt.
Men nu ska jag börja, nu när jag entligen har skrivit en inledning till varför.

Nu läser jag bok nr 16; Galgdockan, tyvärr orkar jag inte leta reda på de raderna som jag tyckte bäst om i de andra böckerna.

Jag hoppas det jag delar med mig av om Sagan om isfolket böckerna kan väcka intresse och inspirera dig som det inspirerar mig. Det kanske kan verka som toma meningar
men dom har alltid en innebörd och det är den tyngden jag vill att ni ska känna, försök att tänka på det alla gånger för att då blir meningen eller ordet så mycket bättre.

Här kommer de meningar jag tycker bäst om i

...trodde inte att vädret skulle bli så mycket värre. När jag cyklade hem för att lämna cykeln så var det värst, det kändes som om jag fick hundra små stenar in ögonen. Det var verkligen svårt att se något plus att just i den stunden så blåste det jätte mycket. Jag hade motvind och en massa regn blandat snö mot mig. Jag bara skrek och skrattade på samma gång, lite läskigt var det.

Men sen var det gott med en macka och kaffe som jag tog i stan tillsammans med Ulrika, en klasskamrat från matte och engelskan. Hon är faktiskt väldigt trevlig. Det är alltid roligt att träffa ulrika och det är bra att ha någon att bolla tankar med speciellt när det hjäler matten.

Nu vakanade Filip måste gå till honom.

PS, Jag tror inte jag vill ta cykeln imorgon.
  

Titta när Filip åker Rally, jätte kul jag höll på att skratta så mycket. Men tyvärr hände en liten olycka inte så farligt dock, smulans boll var visst ivägen.

Ta en titt!