Allt som allt i en stämma, cuellar.blogg.se

...trodde inte att vädret skulle bli så mycket värre. När jag cyklade hem för att lämna cykeln så var det värst, det kändes som om jag fick hundra små stenar in ögonen. Det var verkligen svårt att se något plus att just i den stunden så blåste det jätte mycket. Jag hade motvind och en massa regn blandat snö mot mig. Jag bara skrek och skrattade på samma gång, lite läskigt var det.

Men sen var det gott med en macka och kaffe som jag tog i stan tillsammans med Ulrika, en klasskamrat från matte och engelskan. Hon är faktiskt väldigt trevlig. Det är alltid roligt att träffa ulrika och det är bra att ha någon att bolla tankar med speciellt när det hjäler matten.

Nu vakanade Filip måste gå till honom.

PS, Jag tror inte jag vill ta cykeln imorgon.