Allt som allt i en stämma, cuellar.blogg.se

Jag har färgat håret ljusbrunt sitter farmför datorn med en turban i huvudet väntar på att tiden ska gå, frågan är om det kommer att synas på mitt mörka hår. Filip är på dagis nu han ska vara där fram till två, lång tid, men det känns faktiskt bra. Han grät en stund när jag gick men sen efter fem minuter hörde jag honom inte, jag stod a tamburen och lyssnade och då precis kom en mamma ut och då sa hon att han satt och lekte.
Då kunde jag gå, vilken lättnad det var. Igår när jag lämnade i tre timmar så var det inga problem då heller, han hade gråtit lite men sen hade det gått över. Jag tror att det går bra, hoppas att han mår bra och att han äter. Precis som många barn gillar inte Filip att äta han verkar kräsen ibland men falukorv och grytor går bra. Idag var det fisk på dagis och det gillar han inte, han lär sig tycka om det med tiden antagligen.

Den klumpen jag hade i magen förra veckan är borta nu, det känns lätt nu men det går upp och ner det där med.

Efter att jag torkat håret ska jag till stan jag ska köpa masker till mig och Roger. Jag tror det blir enkla masker har tyvärr inte råd med fina exklusiva masker. Hilda ska ha maskerad fest på lördag vi ser fram emot det.

Vi ska titta på Brollöpsfotografen snart men innan ska jag lägga upp bilder från gårdagens fotografering på Modell lab. Vi är jätte nöjda med bilderna det var dock lite svårt att fota Filip för att han var så nyfiken på lampan (blixten) hela tiden. En bra bild fick vi när han stod upp och en det blev en hel del bilder på oss alla tre.

Jag visste att det skulle bli såhär, jag har aldrig haft lätt för att lämna över Filip till någon annan. Även när han är hos mormor och morfar har jag varit ängslig. Det har hänt att jag har ringt dem två till tre gånger på en kväll för att fråga hur Filip mår. Varför skulle det vara så jobbigt med moderskänslan? Det gör det bara svårt.

 Jag visste redan innan inskolningen att det skulle vara svårt men samtidigt hade jag hopp om att det skulle vara lättare. Filip har varit en jätte duktig kille som har lekt och lärt känna de andra barnen på en vecka. Det har inte ens varit långa stunder på dagis men det har gått bra när jag har varit i närheten. Han leker och är väldigt social men han är fortfarande medveten om mig.  

Jag brukar gå in i andra rum för att det ska bli lättare när jag väl går men när det har gått ca 15 då letar han efter mig. Och så kommer gråten. Det känns i hjärtat då.

Idag lämnade barnen i 45 min väldigt stor skillnad från de 5 min som var igår. Alla föräldrarna blev förvånade men så skulle det vara. När tiden närmade sig ”Hejdå” började det dras i min mage. Bara jag sa ”Hejdå” lyfte Filip på armarna och ville komma till mig. Han visste vad som skulle ske, gud vad det var jobbigt att säga ”Nää, nu ska du stanna här... mamma kommer tillbaka snart”. Vad vet han om det? inget tidsperspektiv har de små. De vill bara vara hos mamma. Och jobbigare blir det för mig.

Andra barn har det så mycket lättare, de allra minsta lägger inte ens märke när mamma eller pappa går.
Jag hoppas att det blir lättare för oss med och det snart. Jag har haft en pirrig och nervös mage hela veckan en vecka till, usch vad jobbigt.  Nästa vecka så ska Filip gå enligt schema och det är fem timmar varje dag. Hur ska det gå?!

… jag kämpar med mina känslor, jag vet att jag måste vara stark för Filips skull.

Vi var på dagiset idag för första gången. Jag blev överraskad över barackerna, trodde inte att det kunde se så fint ut. Nu var det tomt i lokalen men jag tror att det kan bli fint och mysigt. Vi fick bra information men det var en punkt jag inte alls tyckte om.
Filip ska sova ute i barnvagn . Jag tycker inte om den iden riktigt, varför skulle barnen få sova ute när det finns varma rum med sköna madrasser och kuddar? Jag fattar inte grejen? är det för att det ska bli mer tyst, för att det inte finns plats eller kanske för att förskoleläraren ska få mer lugn och ro med de andra barnen? kanske mitt barn är i vägen om han sover?!

Ja, jag hade alla dessa frågor när vi fick veta om deras sovplaner, först fattade jag inte alls men sen trillade polletten ner. Men nu är jag kluven och vet inte vad som är bäst. Tydligen gör många dagis på det här sättet och många föräldrar tycker att det är bra för att de får friska barn. 
Friska barn för att de säger att det bildas en massa bakterier och sjukdomar kring sovande barn. Jo det är så här va, när barnen sover på dagis sover dom ofta i samma rum kanske på samma madras. De flesta barn dräglar, gör ifrån sig, snorar och en massa annat och där trivs bakterier.
Jag förstår att sova i vagn utomhus är bra när man får höra dessa argument. Men det känns fortfarande lite hårt mot mitt barn.

Jag får väl tänka om, kanske.

Nu handlar det om att bygga upp självförtroendet och rörelsen om igen. Nästa val vill jag att Socialdemokraterna vinner. Fyra år är en lång tid och det återstår att se vad som händer.  
Min stora fråga nu är, vilka var det som röstade på det främlings fientliga parti? Och vad vill dom med sin röst? Hur kommer vår framtid att se ut?

Vi har gått igenom fyra tuffa år och nu kommer det fyra år till i jobb och slit. Att ingen vann valet det är ett faktum, ett faktum som betyder att Sverige har kommit till tröskel där vi måste stanna upp och tänka efter. Vi måste ta nya krafter för att komma vidare. Våra politiker är tvungna att tänka efter rejält den här gången.

En annan sak jag tycker är att det faktiskt är medias och politikers fel att Sverige demokraterna har fått så många procent i denna valrörelse. Det har haft sin påverkan att vi inte har fått veta något om dem. Jag tror att det har skapat sympati röster, folk har tyckt/tycker synd om dem och därför röstar dom på SD. Ganska onödigt för att det är inget annat parti som vill samarbeta med dom, och på så sätt har folk förlorat sin röst.

Jag tycker inte om SD:s politik men fortfarande är den intressant, nu när de ändå har fått en plats i riksdagen så måste man väl diskutera landets frågor. Att frysa ut dem är det en taktik, självförvar? eller bara mobbning? Jag är rätt kluven, jag skulle inte vilja ge dem en chans men samtidigt lever vi ett demokratiskt samhälle där vi måste ge plats till alla. Och det är vad som har hänt. Vad kommer här näst?

Tjo hej!...40 min kvar till valstängning.
Vi röstade i förtid den här gången för att jag tog fel på datum men det gjorde inget för att idag har vi kunnat ta det lugnt istället, skönare så.
På www.gp.se finns valkompassen att göra om du är osäker var du står politiskt. Vi gjorde den och jag kan säga att jag blev rätt så imponerad över mig själv, jag trodde inte att jag skulle ha så bra koll. Jag fick bl.a svara på vad jag tycker om global skatt, värnskatt, sjukvårdsförsäkring, invandring, FRA, könskvotering och en massa andra ställningar. Det är viktigt att jämföra sina åsikter med partiernas, det berör oss som bor i det här landet för att det är vi som röstar farm den politiken vi vill ha till riksdagen. 
Det kan ibland vara svårt att tro på att man faktiskt kan påverka politiken. Det är lätt att komma undan genom att inte tro på att man kan påverka, jag tycker inte du ska tro, du ska veta att du kan påverka. Om det inte är dig det berör så kan det iaf beröra din närmaste.

Gå in på http://www.gp.se/nyheter/valet2010/valkompassen och jämför dina åsikter med politikerna!

Pappa och Filip har åkt en väg en sväng för att köpa med Muffe (Jonas), han skulle ha ett hemmabio system tror jag.
Medans dom är borta ska jag passa på att göra slut på mina citroner som jag har köpt dubbelt av. Jag har 7 citroner hemma och innan de blir dåliga ska jag göra en god citron kaka.
 
Här är receptet  på citron kaka för 8-10 pers. (Hittade på Tasteline)



Ingredienser:

Jag kom på att jag inte hade laggt upp bilder på Filips rum. Inredningen blev klar strax innan hans födelsedag och vi är jätte nöjda med allting och känner oss färdiga. Jag vill göra en grej till bara, jag kommer att sätta upp vimplar i taket som en kul grej.

(Bilderna är tagna under solnedgång, skulle ha gjort det på dagen, annars är det ljust i Filles rum.)














Inspirations bild


Inspirations bild för väggmålning

Väggmålningen skulle egentligen ha blivit ett landskap med himlen full av flygplan men efter att jag hittat teckningen på giraffen och elefanten så bestämde jag mig för det istället plus att jag la till molnen. Kunde det ha blivit bättre?!

Förresten, Roger gjorde ett bra jobb med gräset det var han som målade det,jag hade inte gjort det bättre.





Till alla er som inte riktigt vågar måla på väggen hemma:
Leta eller skissa en bild på papper.
Räkna på bild storleken så att det blir rätt på väggen.
Matcha in färg så att det blir rätt nyanser.
Måla två gånger om det behövs.

Ha tålamod och gott om tid, det är det viktigaste.

Filip har precis somnat det är helt fantastiskt vad han är pigg och glad. Idag gick han upp väldigt tidigt och tror ni att jag orka med, nä inte riktigt. Redan 6.30 skulle Filip upp och leka, springa omkring och ropa på pappa som vid den tiden fortfarande är hemma. Ja, vi ligger i sängen och drar oss och hoppas på att Filip kan glömma oss för en liten stund men det lär aldrig hända. Efter en halv timma då går pappa också upp om han inte försover sig förstås, vilket han är väldigt bra på! Om jag är snäll då puttar jag honom ur sängen men så snäll vill är jag sällan. Det är svårt att vara ”snäll” när man har en härlig kille bredvid sig.

Jag har tur som kan ligga kvar i sängen och ta hela den ytan jag behagar. Oftast tycker både Filip och pappa att det är orättvist att jag kan sova längre en dom, speciellt pappa tror jag. Kl: 8.00 då åker pappa till jobbet och då MÅSTE jag upp, Filip är då hungrig och det enda som gäller är frukost.
 
Varje dag vid den här tiden har Filip somnat, ibland kan han somna tidigare men då är han extra trött, jag tror att den här tiden på dagen är bäst för honom för att då sover han i två timmar i streck. Då passar jag på att syssla med hemmet. Det är ont om tid för att Fille sover nu mera en gång om dagen.

På måndag då ska vi på dagis för första gången, Filip kommer förhoppningsvis börja på Kastanjen om det blir som vi önskar. Det är nämligen så att dagiset precis har öppnat och än så länge är det moduler, som personalen så fint kallade, alltså baracker. Jag skulle vilja att Filip började på ett redan befintligt dagis för att det här med baracker brukar det inte bli något av. Men jag tror på dem och jag hoppas att Filip kommer att trivas.

Nu ska jag laga mat. Det blir en falukorv i tomatgryta med ris.

Vi har haft besök av mina små kusiner idag, små för att Rebecca är 5 år och Sebastian är 2 år, det var på tiden att hälsade på. Rebecca har varit hos oss två gånger och Sebastian en gång, helt otroligt vi bor ändå i samma stad!

Filip var jätte glad och gud vad de lekte, Sebastian tyckte det var lite jobbigt att Rebecca var mer omtänksam om Filip, jag tror lite svartsjuka känsla där. När jag och min moster såg på de tre små skrattade vi så mycket för att de var så gulliga ihop, alla tre hoppade och stojade omkring. Dom kom bra överrens det var roligt att se. Men moster var så rädd för att Sebastian skulle välta Filip men jag oroade mig inte, Filip är inte så stadig på benen än men mod har han allt och ger sig gör han inte i första taget. Så det var inte så lätt för Sebastian.

Jo förresten Filip kom inte undan förkylningen han blev sjuk natten till idag. Han har bara snuva som tur är vi får se hur det utvecklas. Men jag mår bättre iaf, konstigt va!

Imorgon och på fredag ska jag jobba tidigt på ett nytt jobb, jag ska hoppa in som vikarie på mammas jobb men jag ska inte vara i köket utan jag ska städa dagiset. Det blir bara 4 timmar plus fredagens 4 timmar då blir det 8 timmar. Filip stannar hos morfar i väntan på dagis, apropå dagis undra när vi får besked?!

Varför skulle jag vara så svag för den här kylan? Jag blir alltid sjuk, alltid har jag någon slags förkylning eller så har jag ont i huvudet men det har avtagit, jag har juh glasögonen på mig nu.

Idag är jag förkyld det rinner om min näsa hela tiden och jag måste gå och snyta mig jämt, det är så tråkigt och det tar på krafterna som tur är har Filip klarat sig. Här om natten sov han så dåligt att jag trodde att han skulle vakna förkyld men han slapp.  Jag tycker det är så synd om min lilla gubbe när han är sjuk jag känner mig så värdelös, jag kan inte hjälpa till med något förutom att dra en näsduk på hans näsa. Barn skulle inte få bli sjuka.

Det enda jag vill är att bli frisk till helgen. Vi åker till Stockholm för att träffa Rogers vänner, festa lite det ska bli kul jag ser framemot det men jag längtar nog mest efter att få gå på stan eller på dom mysiga kvarteren som gamla stan.

Den stora nyheten är att vi faktiskt lämnar Filip hos mormor och morfar. Det var inte lätt för mig att bestämma det. Men tanken om att det blir en sju timmars lång resa gör att jag måste lämna Filip hemma hos mamma och pappa. Han kommer inte palla resan helt enkelt. Roger säger att han har det bäst hos mormor och morfar och det är sant. Men nästa gång då han är lite större får han åka med oss.

Jag hoppas nu att jag kan sova i lugn och ro och kan slappna av, ja visst är jag nojig, Jag har blivit en hönsmamma som min kusin sa till mig en gång. Taskigt av henne men jag förstår vad hon mena, och vi behöver mer tid för oss själva. Nu ska vi åka för att ha roligt det förtjänar vi båda.

Jag laddade ner en FxCamera till min mobil och nu har jag tagit bilder med två effekter som är helt gryma. Bilderna ser ut att vara äldre än vad dom är men jag gillar det, det ger bilderna en härlig känsla. Det svåra med kameran på mobilen är att den är väldigt dålig på att tag rörelsen i bilden. Det blir liksom suddigt och det irriterar ögat och med det blir bilderna värdelösa. Men dessa bilder blev bra.






Filip i sitt rum, här har den buse klätrat upp på sin stol och står och leker med gosse djuren vid förnstret. Han har blivit farlig nu när han kan gå själv.


Som vanligt ler Filip fint mot kameran, jag har faktiskt varit dålig på att tag foton på Filip. Jag såg det när jag kollade egenom bilderna i kameran då såg jag att det var en hel vecka utan bilder. Då blev jag ledsen och nu tar jag då och då. Det sker så mycket kring Filip så att jag inte hinner med.


Igår tog den här bilden, vi var hos mamma på kvällen. Jag tycker om den här bilden.
En efterrätt med choklad och pannacotta med hallon sylt på. Gott!





Mina älsklingar.

Jag kan inte förstå hur mycket kärlek vi människor har, så många gånger som jaghar förundrats över hur mycket jag älskar mina änglar. Ibland käns det som om jag blir mer och mer förälskad i Roger. 
 

Idag gjorde jag en sak som jag så länge velat göra. Jag var på ett "prova på" tillfälle hos kiriaka förenenigen som spelar trummor och andra instrumment. Deras rytmer är den härliga svängiga samba, reggae och alla de andra latinamerikanska rytmer som har och ger en fantastik energi.
Jag ville skrika och gråta allt på samma gång, jag tror detvar det bästa jag kunde ha gjort faktiskt. 
Dagarna räcker liksom inte till med annat än hemmet och Filip något jag är så glad över men det här ger mig så mycket energi och alla dessa härliga människor, det var verkligen kul idag på kiriaka. 
Jag ska prova på varje torsdag september ut, sen är det bara att betala årsavgift efter det ska jag öva så att jag kan få vara med på en uppvisning till våren. Det vore så coolt!

Ta en titt på deras hemsida vert ja! www.Kiriaka.se