Allt som allt i en stämma, cuellar.blogg.se

Då så då gick allting till sin normalitet igen.

Denna veckan har Roger börjat jobba och Filip har börjat dagis idag, det var premiär utan blöja på dagis, han lyckades gå på toan alla gånger och jag är så stolt, min pojke.

 

Jag går hemma mamma ledig med Sofia och vi, ja vi bara är, tar det lugnt. Det är inte så att vi kan göra så mycket heller när vädret är som det är. Jag är en person som tycker om regn och molniga dagar gör inte mig så mycket förutom när det blir kallt för att då är inte mitt imunförsvar det bästa.

Detsamma är det för barnen och det är så ireterande för att då hänger man upp sig på det. Jag var sjuk förra veckan där efter fick Sofia sjukan och efter henne Roger. Än så länge är Fille frisk och jag håller tummarna för honom för att han brukar få hårda jobbiga förkylningar.

 

Idag har jag haft känslan av att hösten är på väg, det har varit ruskigt kallt, blåsigt, regningt och molnen nä dom överger oss inte. Men jag har också kommit in i nya tankar och nu längtar jag verkligen till våran flytt och till min skolstart. Japp, jag ska plugga till Aktiverings pedagog yrkesförberedande utbildning på två år och det kommer att bli så bra.

 

Att välja utbildning var inte det enklaste, jag har desutom ändrat mitt karriärval innan jag ens hunnit jobba med media. Jag hade med hela mitt hjärta fortsatt med media men jag har tappat hoppet. Istället har jag fått ögonen för rehabilitering och social omsorg, jag har jobbat inom det i ett och halvt år och jag har trivts jätte bra. Nu känner jag att det är mitt kall och då vill jag utbilda mig också så att jag kan prestera så mycket som det går när jag väl har ett jobb.

 

Kommunikatör programmet med inriktning mot offentlig förvaltning var också ett val och det gjorde det inte lätt för mig, att jobba med kommunikation har länge varit min önskan men det har inte funnits några jobb, ingen vill anställa mig inom det området, det är så det känns iaf och då är det dags att tänka om.

Efter mycket eftertanke och grämelse bestämde mig för Aktiverins pedagog och jag är hel nöjd, om inte det går bra kan jag alltid ändra mig längre fram, det hoppas jag inte.

 

Då är det stora frågan vad händer med lilla Sofia? Sofia är fem månader och kan inte gå på dagis än, den här tiden kommer att vara jobbig för mig som mamma för Sofia tror jag inte det, hon lär knappt känna av det. Det blir morfar för hennes del när jag är i skolan. Förhoppningsvis trivs hon och klarar av det för att i morfars armar har hon alltid varit avslappnad vilket gör mig trygg. Men gud vad jag kommer sakna min pluttinutta, en sak vet jag iaf och det är att jag kommer att tag vara på tiden tillsammans med min familj. Jag vet att denna termin blir  tuffast med många utmaningar för oss alla i min lilla familj.

 

Snart är vi där, wii, snart sitter jag i skolbänken igen, det känns pirrigt.

 

Detta var ett långt inlägg! opps, dags för lägg dags, sov sött.p