Våran Sofia Lene Kristine, född den 5 mars.
Vi är så stolta över henne och inte minst hennes store bror, han älskar henne och det märks för att han pussar och bär henne till mig varje gång det är dags för mat.
Min stora ängslan var just det hur Filip skulle ta situationen med den nya bebisen, jag var rädd för att han skulle bli arg på mig eller kanske känna sig utanför. Men inga problem, Filip var väldigt öppen och glad när han fick se Sofia. Han ville hjälpa till redan från början och nu när vi varit hemma över helgen och han har förstörs stannat hemma från dagis så känns så naturligt att ha både Filip och Sofia. Något annorlunda är det allt, Filip har växt en hel del sen Sofia födsel för mig men det är också positivt.
Jag tror att det är bra att dela med sig av alla nya upplevelser om bebisen med det äldre syskonet.
Vi är nu fyra i familjen, plus smulan och det känns i mitt hjärta. Jag kan säga att kärlek är något underligt, det tar liksom aldrig slut har man en gång börjat älska så stannar det där oavsett hur situationen blir. Som mamma har man så mycket kärlek så att det överrumplar ens egen självbegär men det löser sig så småningom det jämnar ut sig, det blir likgiltigt.
Jag älskar mina små så mycket.
En bild på lilla skruttan.
