Även jag måste släppa taget.
Tänk att en napp kan ge så mycket känslor. Filip har varit mycket beroende av sina nappar under lång tid, nu är han fri från nappar sen fem månader tillbaka men det märks att han saknar dem fortfarande. Idag tog jag med mig napparna från dagis hem, jag tyckte att det var bäst så. Det märktes hur svårt det var för honom att skäppa taget om dom. Jag blir alldeles hjärtskärande när jag ser Fille sådan, vad jag egentligen skulle vilja göra är att ge honom alla nappar han önskar för att göra honom glad. Nu har även jag någon nojja för att slänga min bebis allra bästa ägodel. Dom ligger alla nappar i en skål och jag tycker synd om dom, sjukt, så e det när man älskar sitt barn så mycket. Till Roger sa jag att jag skulle trä dom genom ett band för att sen ha dom runt halsen som ett minne av min gullunges snuttigaste tid. Men även jag måste släppa taget om dem. Hejdå nappar, nu har min pojke blivit stor och behöver inte er längre.
