Allt som allt i en stämma, cuellar.blogg.se

Idag på väg hem från jobbet mötte jag en fin liten nätt dam. Jag trodde först att det var någon som kände igen mig och skulle hälsa men ju närmare vi kom varandra såg jag att hon hade något att fråga. 
Hon var fint klädd i matchande kläder, hon hade en bage jacka och lila vantar, lila mössa, lila halsduk och en stor tantig lila handväska jag tror till och med att hon hade lila stövlar. Ja, jag hittar inte på.

Hon stannar framför mig och frågar, "Jobbar du här?" och pekar på Bräcke huset. Jag svarar att jag gör det och hon skyndar sig att fråga,

"Vet du var jag kan få en macka!".

Och jag fattar ingenting, frågar hon om mat! en macka? en smörgås alltså!.  

Genast slog det mig att hon kanske var en person som letade efter ett boende eller en uteliggare, men nä det såg inte riktigt ut som det. Då tänkte jag att jag kanske hade hört fel och frågar snopet "En smörgås?!" och hon nickar och säger, "Ja, jag är så hungrig, jag har inte ätit på länge, vet du vart jag kan få en macka?, kan jag gå upp och fråga om jag kan få en macka där uppe?." 

Det kändes som om det var bråttom, jag blev ivrig och visade vägen till första bästa ingång till ålderdomshemmet. Jag sa att hon kunde få hjälp där och säkerligen få en macka att äta.

Då tittar hon på mig med en blick >Tyck synd om mig blicken< och säger "Nej men är du säker?, jag behöver bara en liten macka så att jag klarar mig."

Jag barar står och stirrar på den stackars gumman som var så jätte hungrig.
Då reagerar hon från ingenstans och säger, "Nej men jag kan väl inte gå upp till ålderdomshemmet och fråga efter en macka!. Finns det inte en restaurang här?"
 
Då klirrar det för mig. Jaha! det var så hon menade.

Den här tanten hade lurat mig genom det enkla sättet att fråga var hon kunde få en macka istället för att fråga efter restaurangen. Jag kände mig så dum och lurad.
Det var inte synd om henne hon ville bara vara ärlig och säga att hon ville ha en macka.

Men vilket konstigt sätt att säga det på!