Sista natten här, jag kommer ändå att sakna något från lägenheten.
Sista natten i denna lägenhet, Puh vilket jobb det har varit dom sista månaderna med mycket att bära upp och ner i dessa trappor. Nu äntligen är det snart över.
Men sorgligt nog kommer jag nog att sakna lite av området och husets anor från trettio talet. Det är ändå något speciellt att bo i ett sånt här hus, det blir lätt mysigt och lite ruggigt kallt om vintrarna, sommaren är däremot varm och rätt jobbig i de här trä husen, gården har vi haft nytta av den här sommaren, lyckligtvis, nu kan vi säga att den också blivit utnyttjad.
Ja, många minnen har vi här det är vi väldigt glada över, det är här jag byggt upp min familj, jag har målat väggar och inrett så gott jag kan och så fint möjligt för att bygga upp en härlig miljö till min lilla familj.
I mitt gigantiska sovrum har jag sovit och gullat med mina små. Tyvärr kommer inte Filip ha så många minen här ifrån, så stor är han inte,kanske han mins gungan på gården och känslan av frihet och så klart trapporna, här har han blivit så duktig på att gå i trappor men nästan tvingad till det.
Jo även promenaderna hem från dagis kommer han nog att sakna men nu kommer han att få åka en längre sträcka med bussen istället.
Många minen har vi men nu är det dags för nya rutiner i sprillans ny lägenhet.
Nu är det dags för lite god sömn för att orka med morgons dagens början på flytt. Jag har faktiskt ont i fötterna efter allt slit med packningen.
Sov gott och dröm sött!
Ett kånkande
Ett kånkande på banankartonger från willys blev det igår, på bilden ser det ut som om det var lätt men tyvärr ville kartongerna ligga kvar. Bökigt men roligt för mig och för dom som tittade på.
Missnöjd med lägenheten till en början.
Efter gårdagens lägenhetsvisning var jag alldeles känslo laddad, så typiskt mig att aldrig bli nöjd, jag måste analysera allting i minsta detalj för att hitta felen. Lägenheten är jätte fin och planlösningen är bra men jag hade många förväntningar som hade byggts upp under årets gång.
Jag var medveten om detta och försökte se lägenheten utan några större förhoppningar men Det gick inte.
Jag var missnöjd igår, jag började fundera på vad jag gjort, Roger höll på att bli riktigt arg på mig. Han sa att han inte förstod vad det var jag menade. Lägenheten var perfekt i hans ögon.
Felet var att jag sprang in till den lägenheten som vi hade blivit erbjudna från början. Den låg på sjätte våningen och hade lite sämre planlösning. Största skälet till att jag tackade nej till den var att jag blev erbjuden en större trea på första plan med terrass och uteplats.
(Den vi har nu.)
När jag väl var där så kändes den mycket större! Än våran. Planlösningen var inte alls lika dålig som jag hade trott.
Den hade dessutom en större klädkammare med två garderober! den ena då ett städskåp men ändå.
Lägenheten vi har nu har inga garderober, jo ett i barnens sovrum och en klädkammare, inget skafferi och dessutom är uteplatsen murad runt omkring så man kommer inte ut. Jag hade tagit föregivet att allt skulle finnas i lägenheten. Garderober och skafferi är inte det standard i lägenheter?
Dessutom trodde jag att en uteplats var en plats med tillgång till gräsmatta. Men så var inte fallet.
Toaletten, sovrummen, köket, hallen och balkongen var perfekt jag hade inga invändningar där men jag var så besviken ändå.
Det tog tid innan jag kunde släppa det, jag insåg att det var ett misstag att springa upp till den andra lägenheten.
Valet har vi redan gjort, det finns ingen återvändo liksom.
Jag har tänkt, vi har många skåp i köket så det borde räcka till även torr varor, garderober, ja dom är inte så dyra och det finns många varianter. Uteplatsen går faktiskt att göra fint, sen är det väl bara på sommaren som man utnyttjar den som mest. MEN jag skulle vilja ha fått en gräsmatta.
Tyvärr kan man inte få allt i livet.
Jag är jätte nöjd, det är inte alls många som har tillgång till sånna här fina lägenheter och dom är ju dessutom rökfria.
Jag tog många bilder men dom blev tyvärr inte bra, här är dom bästa.
Jag ser Filip som han är värd att se på och Sofia hon växer ikapp sin bror med storm.
Tänka sig att en cykeltur kan ge så här fina bilder över Göteborg!


Så fin och nätt liten flicka, så kom våran lilla Sofia till världen.
Min förlossning av Sofia var snabb och okomplicerad, allting gick över förväntan bra. Vi var överlyckliga att få se att det blev en så fin pytteliten tjej.
Ännu en gång skulle jag gå genom något så fruktansvärt som att föda barn.
Eller? var det så fruktansvärt jobbigt?!
Nej absolut inte, det var som om lillan hade smörjt sig med sololja redan innan, hon var liksom förberedd på denna resa till sommar värmen.
Jag var rädd, jag var fundersam, skulle denna förlossning gå mycket lättare och fortare än Filips? Jag kunde inte tro på det. Många säger att andra förlossningen går fortare och det var vad alla sa, dessutom sa dom att det var en liten flicka som låg och hickade glatt i min mage.
Jag ville inte tro på att det kanske skulle bli en tjej men något sa att det var en tjej, min moder intuition kanske, Roger var i.a.f bestämd "...det var blir en flicka..." sa han.
Jag blev aldrig så stor som jag blev med Fille, jag gick inte upp i vikt lika mycket som med Filip, jag hade andra symtom allting var helt likt Filips graviditet. Magen var mindre och kanske mer ägg format med spetsen utåt, eller nått. Gravid var jag i.a.f men inget var som med Filips grav... det kanske var en flicka ändå tänkte jag.
Jag närmade mig den beräknade tiden, 1 mars 2012, jag blev nervös, jag började planera lite smått med Roger hur vi skulle göra med Filip och Smulan om det blev att bebisen ville ut mitt på natten eller mitt på dagen eller mitt i frukosten eller på promenad med Smulan. Ja ni fattar, jag började bli nervös.
Den här bebisen skulle ut och allting skulle gå bra, det hade jag bestämt.
Mamma och pappa var förberedda, du ser vi hade gått en profylax kurs och den hade hjälpt mig genom mina värsta farhågor vad gäller förlossning och utsläpp av bebis genom v****a usch och fy å blä.
Men ut skulle du komma och vi skulle bli så glada, överlyckliga, ömsint kärleksfulla mot dig, det lilla liv som vi skulle få hålla i våra armar det skulle betyda allting för oss i all evighet tillsammans med dig. Vårt barn.
Farmor var med oss under två veckors tid innan och under förlossningstiden, hon var fin farmor, hon hjälpte till med Fille och hans små bus. Det var en tid som stod helt stilla i väntan på din ankomst.
Men du valde att vänta och vi blev tvungna att vänta, det var inte snällt mot farmor din men vad skulle vi göra! hade du bestämt dig för att ha det gött en liten stund till så hade du gullunge.
1 mars gick som vilken dag som helst, jag kunde springa lätt, jag kunde bära matkassor utan några bekymmer, jag kunde böja mig ner för att knyta skorna och jag kunde t.o.m sitta ner på golvet för att leka bilar med din storebror. Jag förstod att detta kunde bli en lång väntan så jag slutade tänka och slappnade av istället. Det var riktigt skönt att bara vara.
Men då den 5 mars hade jag gått övertid med fyra dagar!
klockan var 02.00 och jag kände ingen den lilla jätte lilla sparken lik en smärta som når den punkt som visar att det är på gång.
Japp, det var på gång. Nu hade jag smärtor, dom kom med två timmars intervall tills jag gick upp den morgonen en måndag. Jag förberedde pappa om att du var på gång och vi talade om för din bror att mamma kanske inte skulle vara hemma sen, för att bebisen skulle pluppa ut.
Hur realistiskt som helst.
Morgonen gick och jag gick fram och tillbaka, vankades med smärta och spänning. Jag ringde mormor och min moster för att berätta, mormor blev nervös så klart, "skulle inte sagt något", tänkte jag med en suck. Moster hon sa bestämt "...ikväll blir det, vid 19 tiden..." !
Nej, inte fan trodde jag på det. Jag var mer inställd på att jag skulle gå hemma i tre dagar i svett och tårar.
Eftermiddagen kom och jag stod inte ut längre. Jag hade gått runt hela morgonen i lägenheten jag höll på att bli tokig och inte kändes det bättre att sitta ner. Jag märkte att ju mer jag vankade desto bredare blev jag om mina höften, ni kan tänka er en tjock anka som knappt kan hålla balansen med ett ben dessutom med ont i svanskota och rygg.
NU var det verkligen på gång, Jag ringde Roger han var tvungen att komma hem med det samma, klockan tre prick var han hemma nästan samtidigt som mormor, morfar och Filip. De hämtade lilleman den dagen och jag kommer ihåg vad han var så glad och lekte med morfar på sitt rum. Jag ville pussa honom för att jag visste att jag skulle få åka in snart men näpp inga pussar skulle han ha, skit ungen.
Men kram blev det istället när vi sa hejdå. Han skulle få sova hos mormor och morfar och det var han så nöjd över.
Pappa och jag blev kvar hemma ensamma, jag låg på soffan med värme kudden precis över låren mot magen. Jag sa till Roger att ringa taxi för att nu ville jag in på BB, jag sa att det var dags. Han envisades med att han skulle köra, men NEJ det skulle han inte alls jag påpekade att jag skulle få panik om han inte var med mig under en värk.
Jag tror att han förstod när jag gav honom den snälla mördar blicken >Fan jag ska föda NU< för att då sa han "okej då ringer jag taxi" så snällt som ett lamm tittade han på mig och ringde.
BB hade antytt till Roger i telefon att vi egentligen skulle varit på väg för länge sen, mina värkar kom så täta som var femte till var tredje minut och dom höll i sig.
Jag höll på att få panik men Roger var så lugn och så hjälpsam, Jag tänkte "profylax kursen gav nytta alltså!" så bra.
Taxin kom. och jag skulle ta mig ner för de jädrans trapporna i huset, jag fick stanna upp melan trapporna för att andas ut och vråla "åååååh, aaaah huhuh öööhh ufff ufff mmmm, okej okej några trappor till!!!! det gick! Krångligare var att sätta sig i taxin för att sen åka hela vägen från Kvilletorget till Mölndalssjukhus som tar ca 20 minuter när det är högtryck på motorvägen. Lätt att läsa det så här men med en bebis i magen som helt plötsligt från att ha varit cool lugn till att helt galet bara bestämma sig för att det ska ut ut. Ut. Ut! så är det inte så lätt, i en trång taxi bil med en främmande gubbe som kör så försiktigt men så snabbt så möjligt för att det ska levereras på rätt plats och på rätt tid.
Bebisen skulle komma nu, när som.
I ungefär 5 minuter stod taxin stilla vid ett RÖTT ljus, varför faan finns dessa ljus nu när bebis vill ta snabbast vägen ut nedåt.
Konstigt nog var det som om bebisen hade somnat in dessa minuter för att åter igen var så aktivt så möjligt i magen på mig.
Väl framme vid sjukhuset, "ÄÄÄntligeen..." skriker jag inombords. ska jag kliva ut från taxin så smäller det i mina byxor. Ja, jag tror nästan jag gör på mig. Jag vågade inte känna efter. Jag var som i trans av all smärta men jag hade liksom kontroll fortfarande. Nä bebisen skulle inte få komma utomhus det v ar bestämt. Jag tror att jag ansträngde mig, jag höll liksom tätt på något vis. Konstigt va! men jag tror det var så, hade jag fått panik och tappat behärskningen så hade det kanske fött där precis utanför taxin.
Taxi gubben sa hejdå och önskade oss lycka till. Så snällt, tänkte jag.
Vi åkte upp för hissen till våning nio där förlossningen ligger.
Vi ringer på och sjuksköterskan som öppnar ser med det samma att jag är på väg att föda mitt barn. Roger talar om för henne att jag inte kan gå och hon säger att det inte är så långt till det lediga rummet. Jag tänker, hur långt pressar människor egentligen på mig eller hur högt maxgräns har jag egentligen?!, men okej jag får väl gå lite till då uff uff suck och stön, kämpa Carla skriker jag till mig själv. Min älskade Roger har för länge sen fattat allvaret och hjälper mig så gott han kan, "du gör rätt älskling" tänker jag.
Väl Inne på rummet brister min kontroll, jag lutar mig på någon slaggs gå stol och en stark värk kommer, och jag kniper allt vad jag kan.
I mina tankar går; kom igen nu, du har människor runt omkring dig som hjälper dig. Slappna av innan bebisen Pluppar ut!"
Men det var bara vattnet som gick!
Barnmorskan ber mig lägga mig ner på rygg, men först ska jag komma upp på sängen! Hur fan skulle det gå?!
Jag håller på att dela på mig och så ska jag sära på mig lite mer för att komma upp på den dumma förlossningen sängen! okej okej jag gör väl det, knipp efter knipp, vilken kämpe! äntligen uppe på sängen, åååh vad det gör ont det liksom bränner där nere.
Hon talar om för oss att allting ser bra ut, jag är öppen, hel öppen! Tänkte väl det!, tänker jag.
Bebisen mår bra och nu vill bebisen ut säger hon med lugn röst.
Hon talar om för mig hur jag ska göra med mycket lugn och sansad röst.
Jag ser Roger i ögonen och jag vet att vi tänker på samma sak, vi ska göra detta tillsammans, Vår bebis ska vi få krama om när som.
Jag känner efter och min kropp säger att nu är det dags, jag kniper ungefär två gånger och efter det så känner jag inget mer.
Jag hör min bebis!
Jag får mitt barn och vi båda, Roger och jag helt utmattade men med en längtan såå underbar så det inte går att beskriva tittar på vårt lilla lilla barn.
Så fin i mina armar!
Denna stund står helt stilla för oss. Det är ett tomrum i kärlekens rum där bara änglar befinner sig runt oss för att hälsa och välkomna vårt barn och oss som föräldrar. Det känns så, Det känns precis som en dröm av full lycka och hopp.
En mjuk röst med en mycket glad ton stör oss, "Har ni tittat på vad det blev?" säger hon glatt.
Jag tittar på henne och säger "nej, jag vågar inte" men det enda jag ser mellan benen på vårt lilla barn är något som kanske hänger?! "...en pojke?!", säger jag.
"Nej, en flicka!" säger hon med sina nyfikna glada ögon.
Jag tittar på Roger, och vad vi ler åt varandra, "DU hade rätt älskling det blev en flicka!"
Tiden är 18,58 den femte mars och du kom till världen med nästan en Plupp. Du vägde 2230 g och var 45 cm lång.
Du ville ut fort, du gav tecken till mig natten innan och vid eftermiddags tid fick du bråttom så bråttom att du nästan gav oss en chock, allting gick bra precis som jag önskade, det gick kanske lite för fort men bra.
Nu är du här med oss och vi älskar dig så oerhört mycket, Sofia Lene Kristine.
// Mamma
Filip Håller i Sofia för första gången.
Sofia.
Sofia i magen.
Början på en gammal vänskap.
Har träffat min fina vän i kväll, vi bjöd på varma mackor. Tänk att det bara behövs någon timme och lite mat som varma mackor för att få det så trevligt.
Vi har pratat nonstop om allt mellan mamma tid och för lite övertid, vi har gläds över våra barns bus och vi har bestämt en åter träff för att det blev så lyckat ikväll.
Jag är så glad över att Lina återtog kontakt med mig.
Hon har en mycket fin familj och det verkar som om våra familjer funkade rätt bra ihop faktiskt, det är ju Lina varför skulle det inte gå ihop liksom!
Detta är början på en gammal vänskap och jag känner på mig att våran vänskap är där för att stanna.
Kram på er mina vänner.
Filip och Sofia dansar tillsammans.
Sofia, 5 månader, Filip, 3 år det båda gillar att dansa och lyssna på musik. Här ser ni dom ta deras första danssteg tillsammans.
På din födelsedag mamma...
...Jag är skyldig allt till dig, mamma!
Det är din födelsedag, mamma.
Så jag kommer att ta upp en jubel.
Utan dig, min speciella, kärleksfulla mamma,
Jag skulle inte vara här.
Ja, jag är skyldig allt till dig, mamma.
Från den tidpunkt då jag var liten,
Du uppmuntrade mig i allt,
Och försökte att inte låta mig falla.
Under hela mitt liv din omsorg,
Ljusnade varje minut.
Du älskade mig och berikat mitt liv,
Och jag är så glad att ha dig i det!
Av Karl Fuchs
Mamma Marlene och min moster Schirley med Sofia
Moster Rosario Del Carmen
Den jätte goda tårtan vi åt.
Mamma och jag.
Ute på Kulturkalaset
Då var vi iväg på kulturkalaset så som många andra göteborgare, för att gatorna är så fulla av folk så det inte är sant! Men det är väl ingen överraskning? Det är juh folkfest.
Därför är vi på Göta platsen för att se på Den svenska björnstammen.
Jag har lite ont fötterna och ryggen för att jag gått med barnvagnen så mycket idag, illa illa, men inatt ska jag njuta av bra musik och jag ska dansa så mycket jag kan :p, ungarna dom får ligga i vagnarna och bara mysa för att nu ska mamma och pappa gunga i takt till Den svenska björnstammen.
Hell yeah!!!!
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1783830/images/2012/pic_502c04aa9606ee3d5d000971.jpg" class="image">
Bä bä vita lamm 💩 under bordet!
Filip har sjungit på den här versionen av vita lamm i snart över ett år, först tyckte jag det var konstigt att dom lärde ut något sånt men nu är den faktiskt hel galet rolig.
Bä bä vita lamm, gick på restaurang (upprepa)
Gissa vad han gjorde, bajsa' under bordet!
Men då kom polisen och släppte värsta fisen.
Då efter fisen så gör Fille höga pruttljud med munnen och ger ett fullkomligt skratt av lycka. Denna version av bäbä vita lamm är en poppis på dagis och jag kan faktiskt hålla med om att den är super rolig. Testa! sjung den ett par gånger först så att du kommer in i mood.
Äntligen äntligen visningskväll!!!
Kom hem precis och gissa vad som dimpat ner i brevinkastet??? *trumvirvel* ta daa > ett brev från bostads bolaget och vad stod det? Jo, vi är välkomna på Visningskväll!!!!!!
Äntligen äntligen äntligen, som jag har längtat efter detta brev. Trodde att det inte skulle bli någon visning men så kom inbjudan.
Det ska bli så spännande att se lägenheten och jag hoppas att mina förväntningar inte spricker, jag får andas ut och lugna mig tills nästa onsdag då vi är där.
Nu är det bara tre veckor kvar till flytten! Jag har gått och väntat på detta ett helt år, lång väntan och många tankar har det varit men vi tror att det blir toppen.
Nu vill vi bara ut från denna ruckel, dessa jävla trappor, fönsterbrädor som håller på att smula sönder, väggar som faller sönder så fort man sätter upp en spik, ett hemskt golv som gnekar som fan, fasaden är långt ifrån hel och det är faktiskt sant.
Nu väntar oss en alldeles hel och NY lägenhet på första våning med ute plats.
Idag 65 cm hög och 7,520 g bred, Sofia allltså! Hehe
Sofia bara växer och växer hon blir stor och stark. Idag väger hon 7,520 g och är 65 cm lång den busan.
Ömma lår har hon också efter sin fem månaders vaccination, usch vad jag tycker det är jobbigt att mina barn ska behöva få sprutor, men tack vare dom så kan vi motverka en del sjukdomar så allt bra är medicinen som tur är.
Nu är vi på väg till mormor och morfar för lite kvällsmiddag.
Ha det gott!
Underhållande charmtroll
I lördags var vi bjudna på grillning hos en före detta arbetskollega, Susanna. Hon bor nästan granne med oss, har gjort det sen tre månader tillbaka, tyvärr har vi inte hunnit umgås så mycket. Så är det när man har familj och jobb.
Inte hinner man alltid träffa alla man önskar.
Lyckligtvis fick Filip och Sofia följa med och det var jätte skönt men samtidigt mycket att göra, Filip som springer överallt och hela tiden söker 1000 % uppmärksamhet och Sofia som ska vara super pigg och alert på allt som sägs och görs. För Susannas vänner och för henne själv var det väl mer underhållande än för oss, mycket trevligt hade vi trots våra charmtroll i sina busiga förklädnader.
Det blev inte så mycket bilder på gänget men på Susanna och Sofia. Även den vackra kvällshimlen kom med på bild.
Vilken känsla att få se SPICE GIRL igen!!!
Oh My god! In på OS avslutnings stadium åker fem London typiska taxi bilar och gissa vilka som går av!!!
Jo SPICE GIRLS!!!!!
hahaha jag fick värsta roliga pirriga magkänslan helt plötsligt dundrar jag in min roll som Posh. Jag går i tre:an och ska göra en SPICE GIRL show för alla på frita tillsammans med bästisarna. Det är jätte viktigt att vi är uppklädda precis som våra idoler för att annars blir det inte bra. Detta är hur seriöst som helst men vi har så kul, roligare än så här kunde jag inte ha på frita.
Som vanligt "är" jag Posh SPICE och Gud vad jag mimar övertydligt till Wannabe, den stora hitten.
Tänk att dessa tjejer fortfarande kan få mig att känna mig barnsligt glad utan några bekymmer av pinsamheter. Jag vill hoppa upp framför tv:n och göra min super version av SPICE GIRL. Hahaha cool!
Den här OS avslutningen är hur bra som helst juh!!!!
Heldags utflykt till Stora Amundön
Tittar på olympiska spelens avslut, Gud vad häftigt det skulle vara att vara där, det är något jag inte nämnt faktiskt är att vi kollat mycket på detta fantastiska idrottstävling. Grattis till herrarna som vann GULD i segling!
Min lilla familj har idag prickat av ännu en bad plats i Göteborg, Stora Amundön fick bli vår badplats för dagen. Det har varit mycket fint väder och som jag skrev igår så skulle jag inte få missa det denna gång. En heldags utflykt vid havet var inte helt fel det ska jag lova.
Stora Amundön, närmare bestämt Drottningviken blev utsett för bästa badplats av oss. Jag rekommenderar det varmt, lite jobbigt att komma till badplats dock, man får gå genom skogen en bit men väl framme vid stranden eller klipporna, vilket de finns gott om, så är det toppen!
Tänk vad typiskt, vi är inomhus när solen är på strålande väder humör. På vårt dagsutflykt stod det bad på lundbybadet men nähä så blev det inte!
Varför? Jo, för att min lilla Sofia först skulle få sova ut ordentligt, sen var vi tvungna att äta lunch och nu var det Filips och Rogers tur att vila. Jag då?! Jo, jag väntar på att alla ska bli på gott humör för att gå ut med mig. Typiskt att stanna hemma en sådan här dag. Men jag får nöja mig med att vi snart ska träffa en före detta arbetskollega till mig för att ha ett litet grillparty. Då får jag komma ut under kvällen iaf.
Kattsjön utanför borlänge
Hej svejs, en liten kuriosa här, har ni sett kattsjön i Sverige uppifrån?
Knäppt va! Det var genom att söka på Borlänge som jag fick se en ganska så rolig grej. Det är så här att Rogers brors tjej Elin, ejjson.blogg.se ska flytta till Borlänge och jag ville se vart det låg så jag kollade upp det. Då såg jag kattsjön!
Alltså en sjö som liknar en katt, i mina ögon framdelen av en katt. Katten sträcker sig med framtassarna, baktassarna syns med, dock är rumpan på katten lite konstig. Jag tyckte de var så kul att jag var tvungen att blogga om det, egentligen helt värdelös fakta. Det finns säkert många liknelser på jorden som man inte vet om. Ta dig tid att titta på världen uppifrån så kommer du att se en massa märkliga figurer. Eller så spelar din hjärna dig ett spratt. Min kattsjö heter egentligen Siljan, bra namn på katten!
En ny friserad Smula
Nu äntligen var det dags att trimma Smulan. Vi har väntat hela sommaren på en tid men det har varit fullbokad. Idag fick hon sin tid och så fin hon blev.
Jag gillar henne mer när hon har kort kort frissa, jag har tolkat henne som om hon inte tycker om att vara långhårig, nu ligger hon och sussar på soffan bredvid matte.
En dikt till dig min lilleman - Filip
Krama mig ofta så jag blir glad och trygg
Låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg
Stå fast du som vuxen är, trots mina prövningar och test för även om jag klagar så är du alltid bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting
Lär mig se det vackra i världen runt omkring
Tala om att jag duger just precis som jag är
Och låt mig höra ofta att jag är dig väldigt kär
Låt ditt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor
Kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor!
Författare okänd
Stor utmaning väntar mig.
Även jag måste släppa taget.
Tänk att en napp kan ge så mycket känslor. Filip har varit mycket beroende av sina nappar under lång tid, nu är han fri från nappar sen fem månader tillbaka men det märks att han saknar dem fortfarande. Idag tog jag med mig napparna från dagis hem, jag tyckte att det var bäst så. Det märktes hur svårt det var för honom att skäppa taget om dom. Jag blir alldeles hjärtskärande när jag ser Fille sådan, vad jag egentligen skulle vilja göra är att ge honom alla nappar han önskar för att göra honom glad. Nu har även jag någon nojja för att slänga min bebis allra bästa ägodel. Dom ligger alla nappar i en skål och jag tycker synd om dom, sjukt, så e det när man älskar sitt barn så mycket. Till Roger sa jag att jag skulle trä dom genom ett band för att sen ha dom runt halsen som ett minne av min gullunges snuttigaste tid. Men även jag måste släppa taget om dem. Hejdå nappar, nu har min pojke blivit stor och behöver inte er längre.
Stor stor böna!
Liten ärta, liten ärta, liten ärta, liten ärta och en stor stor böna!
Smulan!
Sofia fem månader 🎉
Idag blir våran söta Sofia fem månader och vi firar henne med lite grillparty tillsammans med mormor & morfar. Vi älskar dig snuttinuttan🌹
Love IPhone
Som ni säkert har sett så bloggar jag mycket från mobilen, det har jag kunnat göra ett tag nu men en grej jag blev irriterad på var att jag inte kunde lägga upp mina filmer på bloggen.
Jag brukar lägga upp genom youtube men tydligen har jag inte rätt filformat för att ladda upp filmerna, använder en Iphone. Det här med konvertera, sitta och pilla för att det ska bli rätt orkar jag inte med. Det ska gå fort och det ska vara lätt, tycker jag, och det är det ju med Iphone.
Dumt nog har jag struntat i appen videofyme, varför!? Jo för att jag inte orkar med alla olika sajter ska man göra en ny användare på, krånglig jag är. Nu har jag iaf videofume som app och den funkar väldigt bra, än så länge.
Nu hoppas jag kunna fortsätta fylla i kategorin Videoinlägg-Filips roliga liv. Som ni ser ligger det en film på vår lilleman när han åker lastbil, sötnosen.
Filip åker lastbil
Firande av Bolivias nationaldag
Så långt bort från hemlandet men ändå så nära, vi äter national rätter och vi lyssnar till våran folkmusik, vi dansar och träffas för att fira. Den här gången anordnas en träff för att fira den bolivianska nationaldagen som är på måndag den 6 augusti. Den dagen firar man Bolivia självständigt. Idag har vi varit och ätit tre olika bolivianska rätter. En utav mina favoriter är pacumuto som är ko kött i grillspett med ris som är kokt tillsammans med ost och mjölk. Det blir krämigt, likt risgröt men mycket godare. Tillsammans med det har man en bit casava. Vanligtvis firas Bolivia med mycket pompa och ståt alltså en stor öl intag, med det dans och ännu mer dans. För våran del blir det lugnt. Någon dag vill jag gärna fira denna dag i självaste Bolivia.
Lek på Färjenäsparken
Igår fick jag ett ryck. Jag var bara tvungen att strunta i allt, i min förkylning (Japp, jag är sjuk sen fyra dagar tillbaka), i den stora disken, i packningen, i regnandet då och då och att jag faktiskt påverkas av Rogers lathet så att även jag blir jätte trött. Vi har varit hemma ett par dagar bara slappat men jag är en sån som kan slappa i högst två dagar sen blir jag hopplöst utråkad och måste gå ut, hitta på något. Så här är det va, i den här familjen, om inte JAG hittar på något så görs det inget. Igår fick jag nog. Jag brusade upp av energi och fixade med skötväskan, klädde på båda barnen och sist fixade mig själv. Vi skulle till Färjenäsparken vid Eriksberg. Vi fick en underbar dag, inget regn en massa sol och självklart var vi på Eriksberg och tog låång promenad, älskar att vara nära vatten.
Oscar & Clothilde - A story to tell
Nu har jag blivit inspirerad igen denna gång är det Oscar & Clothilde - A story to tell, titta gärna in den sajten det finns mycket fint och dessa ting var jag dela med mig av.

Här ser några fina koppar, min favorit är förtårs den blommiga högst upp. Anledningen att jag kollar på koppar är att jag faktiskt inte har några fin fina koppar te koppar. Min mamma säger att fin te service får man när man gifter sig.


Marängdroppar som topping.
Nu äntligen har jag börjat packa i kartonger, jag tänkte att jag skulle hinn samla banankartonger men det tar vist längre tid än vad jag trodde. Nu iaf har vi tömt vitrinskåpen och nu ska jag börja i sovrummet. Men först blåbärsglass med kolasås och marängdroppar som topping. Riktigt gott!
Lillfia sitter nästan själv!
För Sofia går det bra, hon har börjat sitta själv med hjälp så klart. Vi har också börjat med smakportioner, hon har fått gröt ett par dagar nu och hon verkar gilla det för att hon äter upp allt. Lillfia blir 5 månader på söndag! Helt fantastiskt vad bebisar växer fort och vad dom lär sig på så kort tid egentligen. De som ser så små och hjälplösa ut men är så starka. Mamma älskar dig.